Historien

Mannen som byggde det ståtliga Argenteuil hette Ferdinand de Meeus och var (naturligtvis) ofantligt rik. Det första slottet han byggde här, 1840, påminde en del om det kungl

iga slottet i Stockholm. Tyvärr brann det ner innan det ens hunnit bli färdigt. Lyckligtvis var ingen i familjen hemma just då, och de Meeus var i Bryssel och spelade kort. Det tar ju en liten stund att ta sig hit från Bryssel (särskilt på den tiden då vägarna var så dåliga) så när budskapet om att slottet höll på att brinna upp kom fram sa han helt kallt att på den tiden det skulle ta honom att komma hem så skulle det redan vara nedbrunnet, så han satt kvar och spelade färdigt sitt parti. Cool kille.

Några år senare byggde han slottet som står där idag. Arkitekten hette Cluysenaar och han tog inspiration från alla möjliga håll. Resultatet blev en blandning av italiensk renässans (trapporna), franskt 1600-tal (taket) och det franska Eifeltornet (spirorna). Dock hade det knappt hunnit bli klart förrän de Meeus gick och dog. Slottet gick i arv till hans tionde dotter, men eftersom hon inte var gift så fick det skickas vidare. 1929 kom man fram till att ingen egentligen ville ha det så man styckade upp markerna och sålde dem.

Ett stort stycke köptes av en rik amerikan som sin byggde ett eget slott/herrgård här i närheten. Han sålde det dock när andra världskriget kom. Tyskarna använde nämligen då vårt slott som administrationsbyggnad, och amerikanen tyckte inte att det var jippiho att vara granne med dem så han flyttade hem till USA igen.
Efter kriget flyttade den gamla belgiska kungen och hans andra fru, Lilian, in i det lilla slottet. De bodde kvar fram till sin död. Frun dog för bara ett par år sedan. Medan frun fortfarande levde så råkade

en liten kille skjuta över en boll på andra sidan. Han klättrade över muren, hämtade bollen och klättrade tillbaka igen. Nästa dag stod två män i uniform utanför skolan. De sa att en elev på skolan hade gjort intrång på drottning Lilians mark, och hon krävde en ursäkt. Så vår rektor Torbjörn fick ta på sig finskjortan och skriva under en offentlig ursäkt. Efter det sattes taggtråd upp på muren.

Efter det att Lilian dog så hamnade slottet på marknaden. Det var en massa turer fram och tillbaka men tillslut såldes det till någon som studerar växter och djur för 7,8 miljoner €, 2003. Han hann dock knappt mer än skriva under papperna förrän belgiska staten frågade om de kunde få köpa tillbaka slottet, då de hade hittat en mycket intressant kund. Den nye ägaren sa dock nej. Hade han inte gjort det så hade vi idag bott granne med... en viss mr. Vladimir Poutin.

För att återgå till Argenteuil så lade tyskar bes

lag på slottet under andra världskriget och använde det till administrationsbyggnad och delade upp de tidigare stora och luftiga salarna till mindre och mer praktiska rum, utan att ta någon som helst hänsyn till kulturvärdet.

I slutet av 50-talet blev det som idag är vårt skolhus, till yrkesskola för bl.a. kockar och frisörer. Slottet gjordes om till boarding, och ännu mer av slottets ursprungliga planritning slängdes i papperskorgen. På 90-talet köptes slottet och skolan av Svenska Skolan, med pengar från Wallenbergfonden och blev då till det vi känner idag.


Den något tillbucklade skylten vid infarten.		"Köket" på tredje våningen.		En cykel är det bästa transportmedlet då man bor på slottet.